Det går sakta men säkert framåt…

Det är drygt med stukade fötter…Inte förrän nu, nästan två veckor senare, kan jag ha vanliga skor igen. Min fot har fortfarande en annan kulör än vad den brukar ha, men den är mindre svullen och gör inte alls lika ont längre. Tack och lov.

Att inte kunna röra sig är trist och har man dessutom en hund som gillar när det händer saker blir det lite knepigt. Nu har det ändå gått hyfsat bra och det får jag kanske tacka vädergudarna för.
Första dagarna var det rejält varmt och då orkade inte Hedvig göra så mycket annat än ligga i solen och strutta runt på tomten. Sedan kom det massor av regn och då ville hon helst bara ligga inne på kuddarna i soffan.

Den här tiden har vi inte kunnat gå så mycket annat än efter gångvägarna där det inte är så ojämnt. Det är väl ok, bara inte varje dag och varje runda. Jag tycker det är dödens tråkigt, men ibland har man liksom inga andra val. Måste bli väldigt trist för de hundar som bara får gå där. Det finns såna också. Men det kanske funkar om de inte vet av något annat…

Gångvägar är trista, men bra att gå på när man stukat foten

I går var jag i alla fall så pass bra att vi kunde gå iväg bort från vårt bostadsområde och de tråkiga gångvägarna. Jag ställde mig på kanten vid en av lägdorna och släppte loss Hedvig. Behöver nog inte säga att hon blev överlycklig över att äntligen få springa av sig. Ännu gladare blev hon när hon fick leta efter bollen i gräset. Det kändes så skönt att kunna aktivera henne lite igen.

Lycka är att få springa ute på lägdorna och söka efter bollen

I dag tog jag steget ännu längre och gick en liten bit efter en gammal traktorväg i skogen. Där fick Heddan springa i blåbärsriset och leta sin boll. Passade också på att träna några inkallningar och hon var jätteduktig och kom direkt. Medan Hedvig sprang och hade roligt stod jag hela tiden kvar på “vägen”. Än är det inte läge att vare sig gå ut på någon stig eller i terrängen. Det är lätt hänt att kliva snett och jag vill inte utmana ödet alltför mycket nu när jag äntligen börjar bli bättre.

Hedda leter bollen...

sedan kom hon snällt och överlämnade den till matte :)

Min Heddis <3

Det kommer säkert att ta ett bra tag innan jag kan röra mig som vanligt. Som tur är har vi skogen och lägdorna rätt nära så Hedvig kan komma ut och springa en stund varje dag. Har också börjat träna lite lydnad igen. Halter, linförighet och positioner. Nåt skoj måste vi ju hitta på när vi går på gångvägarna…