Hundmöten, hästmöten och otäcka mygg.

Ute har det regnat, regnat och regnat…I denna bloggen har det istället varit ordentlig bloggtorka. Ibland känns det som om den sakta men säker håller på att självdö. Kanske lika bra det. Kan ju inte direkt påstå att det händer så mycket på hundfronten just nu…Jag har inte ens en bil längre så jag kan åka upp till klubben och träna hund. Trist är bara förnamnet…

Vi har kämpat med hundmöten minst två år och nu kan jag väl säga att det inte är några problem längre. Hedvig sköter sig för det mesta helt exemplariskt och jag känner mig glad och stolt över min hund. För det mesta. Sedan finns det naturligtvis hundar som triggar henne mer än andra, men är jag uppmärksam på hennes kroppsspråk behöver det inte bli så dramatiskt.

Efter alla år här i området har jag börjat känna till de flesta hundar. En del är mindre trevliga än andra och ser jag någon av de hundarna i rastgården brukar jag ta en omväg. Heddan har tyckt det är otäckt när de springer efter staketet och låter som om de vill käka upp henne. Numera kan vi gå förbi utan att hon bryr sig. Trots att hon i kväll blev utskälld så gav hon inte den andra hunden en endaste blick. Hon gick fint i fotposition och hade ögonkontakt med mig hela tiden. Vid såna tillfällen slår mattehjärtat lite extra <3

Förra veckan stod det helt plötsligt en häst vid sidan av vägen. Eftersom det aldrig stått någon häst där förut blev Heddisen en aning konfunderad. När den sedan nyfiket började gå efter oss tyckte hon att den var i otäckaste laget. Jag bestämde mig då för att börja träna hästmöten.

Vi har sedan dess gått till hästen varje dag. Jag har satt henne en bit ifrån och berömt när hon varit lugn och stilla. Sedan har vi minskat avståndet eftersom och nu är Hedvig mest nyfiken. I går gjorde hon t om en lekinvit mot hästen så det har verkligen gått framåt. Men hon gillar inte riktigt att jag klappar den. Hon är kanske rädd att den ska äta upp mig eller nåt sånt…

Hedvigs nya kompis, hästen

Heddan undrar vad det där är för stort och otäckt djur.

Här har det som sagt bara regnat och varit kallt hur länge som helst. I dag kom äntligen solen fram och det var härligt att kunna gå ut och njuta av sommaren utan regnkläder och utan att frysa fingrarna av sig. Hoppas, hoppas att det vänder nu och solen får fortsätta lysa över oss.

Äntligen kom solen och värmen...

Finaste Heddisen bland maskrosorna

Allt regnande har gjort att det nästan är omöjligt att gå i skogen. Det är nästan lika blött där nu som det var i våras. Dessutom lär det bli en myggexplosion utan dess like. Redan nu är det väldigt mycket mygg och mer lär det bli nu när värmen kommer. Så fort vi stannade upp hade vi de surrande otäckingarna överallt så det var bara att ge upp. Nu väntar vi med skogsprommisarna till dess det torkat upp lite och myggmedel har införskaffats.

Vi försökte oss på en skogspromenad...

men den satte myggen stopp för...stackars Heddan blev biten lite överallt.

Nästa vecka kommer Janne och Snoken för att fira midsommar med oss. Sedan packar vi in alla djuren och oss själva i bilen och kör ner till Dalarna och Insjön. Janne har en vecka kvar att jobba och medan han sitter i skogsmaskinen får jag roa mig själv. Men det blir jätteskoj ändå. Ska bli skönt att få byta miljö ett tag, även om det bara är för en vecka.

När vi sedan kommer upp till norrland igen blir det altanbygge för hela slanten. Jag håller redan på att inreda nya verandan. I huvudet alltså. Det är ju liksom det som är roligast. Men först måste den byggas och jag hoppas verkligen att vädrets makter är med oss. Det ska bli superskoj och jag längtar som fasiken :)