En kylslagen helg med dalmasarna

Janne och Snoken dök upp på en blixtvisit i helgen. De kom på fredagsmorgonen och åkte hem i morse. I princip så kom de och vände i dörren. Men två dagar är bättre än inga dagar alls och det är alltid lika roligt varje gång de är här.

Jag har klagat på att det aldrig varit någon riktig vinter i år, men så, helt plötsligt blev jag bönhörd. Kylan slog till före helgen och temperaturen har legat stadigt mellan 25-33 minusgrader. Inga som helst problem för min del, men hundarna tyckte inte det var speciellt roligt.

En bild från i morse. - 28 och en blek sol på väg upp över grantopparna. Vackert - men kallt!

När det börjar närma sig 25-gradersstecket tycker Heddan och Snoken att det är lite för kallt för att vistas utomhus. Snoken klarar sig ändå rätt bra med täcke och tossor på fötterna. Heddisen håller på att frysa sig fördärvad, trots kläder.

Hundarna med sina tossor... Ett nödvändigt ont, tycker Hedvig. Snoken gillar sina :)

Kylan satte stopp för utomhusaktiviteterna, så det blev en helg inomhus i värmen istället. Men vi har haft jättetrevligt ändå, precis som alltid när vi träffas.
Nästa gång mina masar kommer blir i mitten på mars och dit är det inte såå långt.

Nu hoppas jag och min hund på lite mildare väder så vi kan börja vara ute igen. Visst är det trevligt inne i stugvärmen, men jag blir rätt less på att vara inne och att bara gå snabba kissrundor. Jag tror Heddan tycker detsamma.

Det ultimata vädret är 5-10 grader kallt, blå himmel, strålande sol och gnistrande snö. Vi får väl se om och när den dagen kommer. Innan dess är det väl bara att klä på sig ordentligt och vänta ut kylan. Det finns ju faktiskt värre saker här i livet än en köldknäpp…