För fjärde dagen i rad har jag använt mig av koppel + expanderlina för att ge Heddan lite mer space. Jag var lite rädd att hon skulle bli sämre nu när hon får skutta runt lite mer, men hon är tack och lov precis som hon brukar vara.
I dag när vi var ute i skogen kändes det nästan lite som vanligt. Det fattas bara att Hedvig skulle fått vara lös så hade allt varit precis som förr. Men att släppa henne finns inte på kartan. Inte än. Nu är jag bara glad och nöjd över att ha en hund som är smärtfri och som lyckligt skuttar runt i djupsnön igen.
Jag vet hur snabbt allt kan ändras så jag tänker inte så mycket framåt. Bara till i morgon…Är fortfarande nojig och rädd att Heddan ska få ont igen. Som en hök står jag och tittar på henne när hon vaknar efter sin skönhetssömn och hoppar ner från soffan. Är hon stel? Är hon halt? Rör hon sig kanske lite konstigt? De här sista veckorna har jag kunnat pusta ut, men vem vet hur länge det positiva håller i sig…
Just nu flyter allting på rätt bra och vi har kommit in i en bra rutin med både mat och motion. Hedvig ska hållas smal och det har vi lyckats med. Hon är slank, utan att vara mager och nu är det bara lite muskler som fattas. Tack och lov har vi fått en hel massa härlig snö som hon kan plumsa runt i och förhoppningsvis bygger hon på sig lite av det. Jag försöker variera lite och under våra dagliga långpromenader på ca 1,5 timme går vi både på plogade småvägar, upptrampade stigar i skogen och spårar lagom långa sträckor i djupsnön.
Inomhus tränar vi lite lydnad och sedan har Heddan sin aktivitetsboll och sina tuggben att roa sig med. Jag har märkt att hon blivit mycket lugnare. När det inte händer något ligger hon i sitt soffhörn och sover och mår gott. Lite skillnad mot tidigare då hon klättrade på väggarna och hittade på en massa jäkelskap så fort hon inte hade något att göra.
Julen är nu bortplockad, dagarna har blivit lite ljusare och ibland har solen skymtat fram. Nu spelar inte vädret någon roll när vi är ute. Jag är bara så otroligt glad över att jag fått lite extra tid med min hund. Fast halka vill vi inte ha…det är inget bra, vare sig för atroshundar eller en gammal matte.
Här är några pics från veckan som gått.
Har sett att jag fått mer läsare här och det är ju kul. Vissa verkar bli sura om man inte skriver kommentarer men sånt struntar jag i. Jag är inte världens bästa på att skriva heller, det blir mest i goda vänners bloggar. Tycker bara det är roligt att folk ids fortsätta läsa denna rätt så trista blogg.
Nu ska Heddisen och jag gå ut en runda i vintermörkret. See you later!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar